Behandlingar

HUR GÅR EN UNDERSÖKNING PÅ VEIDOS TILL?

Allmänt

När man söker hjälp på VEIDOS och träffar en veidosterapeut får man vanligtvis berätta om sina symtom, men också om vilka sjukdomar och besvär man har haft tidigare. Utifrån vad man berättar skaffar sig veidosterapeuten en första uppfattning om vilken typ av obalans det kan röra sig om. Veidosterapeuten gör sedan en kroppsundersökning för att kunna ställa en diagnos.

Hur skall man förbereda sig inför mötet med en veidosterapeut?

Det är viktigt att man går igenom och tänker på vad man vill säga till terapeuten. Därför är det av vikt att man skriver ner korta anteckningar för att vara säker på att inte utelämna viktig information som kan vara av värde för terapeuten, t.ex. hur besvären yttrar sig.

Hur går undersökningen till?

Beroende på besvärens lokalisation undersöker veidosterapeuten de olika besvärsområdena i patientens kropp och deras relevans till symtomet. Veidosterapeuten använder sig av manuella rörelsetester för muskler, leder och ligament. Medan testerna pågår får patienten information om eventuella obalanser som testen visar och deras eventuella inverkan på symtomet.

Sammanfattning

Med stöd av den relevanta informationen som VEIDOS´ terapeut inhämtat från de olika testerna och anamnesen, är det dags att göra en fördjupad tolkning angående de kvalitativa och kvantitativa felkällornas relevans som kan vara inblandade i patientens symtomyttring. Veidosterapeuten förklarar så att patienten med lätthet kan följa med och sätta sig in i de olika av testerna framkomna felkällorna och deras inbördes relationer. För att underlätta förklaringen av detta använder VEIDOS´ terapeut olika pedagogiska anatomiprogram och tredimensionella animeringar och bilder av människokroppen i syfte att skapa ett språk som underlättar patientens förmåga att sätta sig in i problematiken. Veidosterapeuten presenterar därefter en motivation för lämpliga terapier som kan tillämpas i syfte att studera terapiernas verkan och responsen från patientens kropp, och på detta sätt samla information om vilken eller vilka terapimetoder som är relevanta för stunden.

Det finns inga färdiga lösningar på organismens åkommor. Lösningarna skapas i takt med behandlingens framskridande.

Svårigheten att ställa diagnos

Verkligheten består av relationer och konsten att tänka i överensstämmelse med verkligheten är att man först måste kunna konstatera relationerna, och för det krävs att vi måste sätta in fakta i sina rätta sammanhang såsom logiska, psykologiska, biologiska, historiska etc. Det är inte ovanligt att symtom som smärta eller värk ofta är ett resultat av flera olika orsaker.
Det är intressant att svaren som kan leda till smärt- och värkbefrielse finns i kroppen, lika säkert som att orsakerna gör det. Problemet är att vi människor har begränsad kunskap med avseende på urskillningsförmågan vad det gäller att skilja det som är primärt från det som är sekundärt, det som är viktigt från det som är oviktigt, det som är sant från det som är falskt, det som är orsak från det som är verkan och hela orsakskedjan bakåt som kan vara hur lång och hur komplicerad som helst. Det överstiger den nuvarande mänskliga förmågan att kunna uppfatta hela kausalitetskedjan bakåt. Den vanligaste begränsningen i samband med diagnoser är att man rör sig i de sista länkarna av orsakskedjan. I människoorganismen sker biljoner elektrokemiska aktiviteter varje sekund, för att inte tala om de mentala och emotionella sinnenas ofantliga kvantitativa och kvalitativa obrutna komplexitet och den inverkan dessa har i organismen, lägger man ihop alla dessa händelser så förstår man att det är svårt att ställa rätt fråga, och rätt fråga kan den endast ställa som kan uppfatta alla dessa händelser samtidigt. Sådana experter finns inte. Av människan känner man idag organismen och de i organismen tillhörande delar, knappast är man i stånd att ange de banor i vilka de osynliga budbärare som man kallar "sinnena" färdas på sin väg till människans förnimmelser. Man känner bara till vissa biokemiska förändringar i samband med "sinnenas" effekter som yttrar sig i olika organiska aktiviteter. Att människans hjärna är en organisk massa utan förmåga att varken tänka eller känna är ett bra exempel på det. Läs Veidos artikel Finns minnet i hjärnan?

Två viktiga tegelstenar måste man ha i beaktande i samband med erhållande och bearbetning av information. Den ena är patienten och den andra är terapeuten.

Patientens kropp är hans boning. Det betyder att denne är närmast sin kropp, närmare än någon annan som bor på denna planet. Det innebär att Patienten vet bäst hur smärtan eller besväret känns, hur dennes kropp reagerar på behandling och det är patienten i första hand som har patent på symtomens inflytande över sitt liv. Patienten lägger bäst märke till hur symtomen yttrar sig varje minut, varje timme, varje dag och på vilket sätt den terapeutiska behandlingen har någon verkan alls på dennes åkomma. Ingen kan ta denna informationsförnimmelse ifrån patienten.

Terapeuten i sin tur tar in patientens information med syfte att inhämta och kartlägga eventuella felkällor som t.ex. hög belastnings intensitet per tidsenhet, monotona arbetsställningar eller andra anatomiska felställningar i samband med vardagliga aktiviteter. Dessa faktorer har alla avgörande betydelse för symtomuppkomsten.
Terapeuten strävar hela tiden att skapa en översikt genom att kategorisera de erhållna fakta från patienten som tillsammans med de intryck terapeuten får från den egna undersökningen av patientens kropp och sätta in dessa fakta i sina rätta sammanhang, logiska, psykologiska, historiska, anatomiska, kroniska, akuta etc. Steg för steg skapar VEIDOS terapeut en grund där denne urskiljer det som är primärt från det som är sekundärt, det som är viktigt från det som är oviktigt, det som är orsak, så långt terapeuten kan räkna ut det från det som är verkan.
Terapeuten delger kontinuerligt information om sina tankar, idéer, motiv samt argument till patienten och till hjälp har han en arsenal av tredimensionella animerings- och bildanatomi program för att underlätta patientens förmåga att sätta sig in i den aktuella problematiken.

Man måste vara två för att kunna dansa tango
Det terapeutiska arbetets effektivitet är till stor del beroende av att både patienten och terapeuten är insatta i besvärsproblematiken. I detta fall är det två terapeuter, å ena sidan terapeuten och å andra sidan patienten där båda arbetar med syftet att skapa läkningsprocesser i patientens kropp. Patienten praktiserar det skräddarsydda rehabiliteringsprogram som denne får från terapeuten och i takt med de eventuella förändringar som uppkommer, anpassar terapeuten behandlingen så att den ligger i linje med de förändringar som uppkommer i patientens kropp.


Vad vi inte får utföra:

I enlighet med gällande lagstiftning, 5 kap. 1 § patientsäkerhetslagen (2010:659), får vi inte yrkesmässigt undersöka någon annans hälsotillstånd eller behandla någon annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom att vidta eller föreskriva någon av följande åtgärder i förebyggande, botande eller lindrande syfte:

1. behandla sådana smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen (2004:168) är anmälningspliktiga sjukdomar,
2. behandla cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning,
3. undersöka eller behandla någon annan under allmän bedövning eller under lokal bedövning genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos,
4. behandla någon annan med radiologiska metoder,
5. utan personlig undersökning av den som sökt honom eller henne, lämna skriftliga råd eller anvisningar för behandling,
6. undersöka eller behandla barn under åtta år, eller
7. prova ut kontaktlinser.